Många barn lever i en mycket komplex språklig situation med brist på "kompetenta" andraspråkstalare utanför skolan. Förskola och skola har stor betydelse för utvecklingen av barnens båda språk. För att kunna stötta eleverna på bästa sätt behövs kunskaper om flerspråklig utveckling och hur man skiljer på en sen andraspråksutveckling och en språkstörning. Salameh berättade om hur en flerspråkig utveckling ser ut och att den inte skiljer sig så mycket från den enspråkiga. Att barnen utvecklar grammatik, lexikon och fonologi på båda språken men att framförallt ordförrådet är spritt över de språk eleven behärskar. Barn tillägnar sig ett nytt språk väldigt snabbt. Snabbast går det om eleven redan kan läsa och skriva på modersmålet.
Att vara tvåspråkig är en tillgång och förstärker exekutiva förmågor. Bl a blir elever som är tvåspråkiga automatiskt uppmärksamma på språkliga skillnader. Processförmågan förbättras vilket kan leda till bättre impulskontroll. En elev klarar att utveckla två språk sida vid sida men är sårbar för bristande exponering på båda språken. Tar man bort ett språk så innebär det inte att språkinlärningen går snabbare.
Med god tillgång till båda språken kan elever som är tvåspråkiga kodväxla utan bekymmer. Detta i sig är inte ett exempel på svag språklig förmåga utan snarare tvärtom. Elever som är sena i sin språkutveckling kan inte kodväxla vilket kan vara ett tecken att vara observant på. Ett annat tecken att vara observant på är den grammatiska utvecklingen. Salameh visade oss ett enkelt kartläggningsverktyg där man har delat upp den grammatiska utvecklingen i 5 nivåer och där man mer tittar på hur eleven processar, lär sig. Detta verktyg är inte språkspecifikt utan kan användas generellt. Man tittar helt enkelt på om eleven har förutsättningar att processa och har med TIDEN som variabel hela tiden. Har eleven varit i Sverige minst 2 år skall han/hon utan vidare ha kommit upp till nivå 4.
Ofta är flerspråkiga elever duktiga på fonologisk medvetenhet och har ett flerspråkigt barn problem med nonord skall man också se det som en varningssignal. Alla tester man genomför med elever ska i den mån det går även genomföras på modersmålet. Framförallt fonologisk medvetenhet men också att titta på vilka begrepp eleven har på båda språken, inte bara ett. Intressant är också att se hur eleven organiserar sitt ordförråd. Om eleven övergått från att göra ljudlika associationer till syntagmatiska och vidare till paradigmatiska associationer. Även här finns ett enkelt kartläggningsverktyg där man låter eleven associera utifrån 50 olika ord.http://www.sprakenshus.se/sv/content/kent-rosanofflistan-associationstest Har eleven gjort detta skifte har den gjort det på bägge sina språk.
På SPSM - hemsida står följande om språkstörning och flerspråkighet vilket stämmer bra överens med det budskap som Salameh förde fram på föreläsningen.
Språkstörning: Vid språkstörning har eleven en påtagligt nedsatt språkförmåga jämfört med andra jämnåriga. Språkstörningen kan vara expressiv (svårigheter att uttrycka sig, resonera, reflektera), impressiv (svårigheter att förstå ord och begrepp) eller bestå av en kombination av dessa båda.
För en flerspråkig elev påverkas språkförmågan också av den tid, och i vilken omfattning, som denne har haft tillgång till det nya språket.
Den lindrigaste typen av språkstörning brukar man säga är den som endast finns på det fonologiska området och här kan det handla om att både själv kunna producera det korrekta ljudet eller om att kunna höra skillnad mellan olika ljud. Båda blir svårare ju äldre eleven är.
Beträffande flerspråkiga elever är det viktigt att du som pedagog är medveten om att fonologin kan se olika ut beroende på språk. En del språk har inte vissa av de fonem (ljud) som finns i det svenska språket, medan det svenska språket inte har vissa av de fonem som används i andra språk. Detta behöver du tänka på vid den språkliga kartläggningen för att få en rättvisande bild.
Ett annat språkligt område är det grammatiska och åter betonar vi vikten av att kartlägga elevens förmåga både i det svenska språket och i elevens modersmål. Det är normalt att eleven under en kortare eller längre övergångsperiod följer de grammatiska regler som finns i modersmålet.
För att visa på svårigheter som kan tyda på språkstörning behöver de grammatiska svårigheterna finnas både i svenskan och modersmålet. Visar eleven endast svårigheter för grammatiska regler i det svenska språket, men inte i sitt modersmål är det alltså ett tecken på att det är tillägnandet av andraspråket som är förklaringen till svårigheterna.
Ett tredje område är det semantiska och här ingår begrepp och ordförråd, att kunna använda och förstå dessa och att kunna plocka fram rätt ord vid rätt tillfälle. Tänk på att det tar tid att arbeta upp ett ordförråd på ett nytt språk och att det är stor skillnad på att behärska ett vardagsspråk i jämförelse med ett skolspråk.
Det fjärde och sista området handlar om pragmatiska svårigheter. De kan förklaras med användandet av språk i ett socialt samspel. Det är vanligt förekommande att elever med pragmatiska svårigheter har svårt för att förstå det underförstådda. (SPSM hemsida)
Vid flerspråkighet uppträder språkstörningen alltid på alla språk. Därför behöver elevens samtliga språk kartläggas i samarbete mellan specialpedagog och modersmålslärare. Inför kartläggningen är det viktigt att ta reda på om eleven har talat skilda språk hemma respektive i skolan. Då behöver ordförråden jämföras också mellan dessa båda språk, eftersom de kan skilja sig mycket åt.
Även Salameh förde fram vikten av att få en bakgrundsbild av eleven och dess situation. Vilka språk talas hemma, hur länge har eleven varit i Sverige o s v. Har eleven gått 3-4 år i svensk skola och fortfarande inte har utvecklat grammatik, ordförråd m m så är det troligtvis någonting mer, e v en språkstörning.
Vad kan vi då göra i klassrummet för att underlätta för dessa elever?
Hur kan vi arbeta med semantiska associationer?
Hur kan vi utforma undervisningen i läsa och skriva?
Hur arbetar vi språkinriktat?
Salameh förde fram vikten av att INTE ge eleverna så många ord som möjligt utan istället ge eleverna strategier för att titta på ord och begrepp och lämna tid för att associera. Ofta hänger ord ihop på olika sätt och det är viktigt att eleverna får syn på hur de hänger ihop. Att även få in ordet/begreppet i en kontext och kategorisera den. Dessa frågeställningar kan vara bra att ha som utgångspunkt i klassrummet:
Läsundervisningen bör ske på elevens starkaste språk men eftersom modersmålsundervisningen inte består av alltför många timmar får man tänka att modersmål och andraspråk kompletterar varandra istället. Att man i läsundervisningen på svenska tar hjälp av studiehandledare och andra verktyg som finns att tillgå. Ta tillvara på elevernas egna resurser om det det finns elever med samma modersmål i ett klassrum. Låt de diskutera och förklara för varandra även på modersmålet. Använd båda språken på begreppstavlor i klassrummet.
Salameh förde också fram hur viktig den muntliga språkbehärskningen är och att vi går från det talade språket till det skriva. Att tillsammans bygga upp förkunskap inom ett ämne eller text genom att samtal. Kulturspecifik kunskap är förknippad med språket. Viktigt är också att tänka på vilka texter man väljer och hur man stöttar eleverna genom texten. Många elever har inte den traditionen att man skall samtala om text och ifrågasätta textens budskap utan textläsning kan vara förknippad med att textens budskap är lag. Viktigt att förmedla vårat sätt att arbeta med texter både för elever och gentemot föräldrar.
På SPSM hemsida finns en guldgruva kring detta tema för den som vill läsa mer. Både jag, Lisbeth och Khalid har gått kurs kring kartläggningsmaterialet som ni hittar här nedanför.
Följ länkarna!
http://www.spsm.se/sv/temawebbar/Motas/Kartlaggning/Kartlaggning-av-tal-och-sprak/
SPSM Kartläggningsmaterial
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar